Jag borde inte reta upp mig på sådana typer som Claes Borgström, men jag kan inte låta bli. Man kan undra hur lyckad han var som advokat...

Pengar, pengar, pengar. De betyder vädigt mycket när man får för lite av dem.

Och så har man börjat med Treo C igen. Morfinkapslarna havererade som väntat magen. Vänsteraxeln har helt klart tagit ledningen i smärtligan. Men högern lär väl snart kontraslå, hurra, hurra...

Simpsons skall göra långfilm. Man får hoppas att de vässar manustalangerna, för det är inte så bra ställt med historierna nu mera.Tack och lov för "My name is Earl" och "Möbelhandlarens dotter". När det gäller den sistnämda serien så påminner den mig mycket om min barndom, speciellt när vi var hos min Mormor och Morfar.

Tyvärr stod knappast glädjen hög i tak hemma hos dem, födda på 1800-talet med allt vad det innebar, men det var fan så mycket bättre än hemma hos Farsan. För det var just Farsans "trevliga humör"som gjorde att Mor, Bror och jag åkte upp till "sunnan". Det, och det faktum att alla sov i samma rum, kammaren. Det gjorde vi ända tills jag var runt tio år, för då flyttade äntligen Farfars bror "Gucke"som hade huserat på övervåningen.

Var vi inte i "Sunnan" så brukade jag oftast sova över hos Faster Ova i rödtorpet nere vid sjön. Denna lilla krutkärring som var lika bred som hög/låg (knappt en & femtio), hade en barm som två mjölsäckar och händer som två gripklor. Hon har garranterat format mig mer än någon annan människa. All tjurighet och "vet bäst själv" smittade tydligen av sig.

En sak är då säker, det är inte alltid på fyllan det otrevliga händer med alkoholister. Det är snarare när abstinensen på vardagarna sätter in som skriken och örfilarna kommer fram. Jag undrar hur många middagar som genomlidits under total tystnad. Man höll bostavligt talat käften. Rädd för att smaska, äta för fort eller för sakta och samtal var inte ens att tänka
på. För då kom smällen, rakt över bordet.

Då var fredag-lördag bättre. Någon fredagsmiddag var inte aktuell för Farsan, han skulle ju ner i källaren, till "hobbyrummet". Och där blev han, från fredag eftermiddag till söndag morgon, med pipan, Explorern och Eau de vin. När han för en gång skull kom upp kunde han ibland nästan vara trevlig. Det var under sådana stunder han kunde berätta mustiga historier om kriget eller när han som ung gick runt på fabrikerna och drog sönder gubbarna i fingerkrok.

Söndagarna var mest tragiska. Utslagen i TV-fotöljen, snarkande. Då gällde det att hålla låg profil. Ingen ville ju väcka björnen...

Nej, nu får det var nog för den här gången. Gamla tiders orätter skall bara glömmas. De ljusa minnena skall däremot vårdas ömt.