Trots sjuklig och med morgonfeber (hmm, jag klev upp kl.13) kunde jag inte låta bli att åla mig in under "El´Fordo". Och trot' om ni vill; jag fick bort växelådsbalken, bytte den såklart FASTNITADE bussningen, och fick till slut dit hela skiten igen. Skönt som fan! Efteråt firade man med lite kramp och skakningar. "Hasta la victoria siempre!", "Kämpa till den slutliga segern", som han med skägget sa.

Jag måste ändå säga, efter en provtur med "The red devil"; fy fan vilken skillnad på bilar. Det var som att dra iväg i en rymdraket jämfört med "vita skräcken", som har bara en liknelse med något från NASA: Bromsoken blir väl ungefär lika heta som rymdfärjans skyddsplåtar vid inträde i atmosfären.

Efter byte av tändstift så går även gräsklipparen.

Så nu gäller det bara att få igång ett annat och mer komplicerat "maskineri":
Fru A:s framåtanda och framtidstro.

Det skall nog gå det med. Frågan är bara vad man skall "smörja" med...