Död *2..
Att jag trodde att man skulle hosta i hjäl sig snart var en sak, med tanke på hur jag har hostat så länge. Men när jag på onsdagen gick hem från jobbet helt vimmelkantig, svag och med 40 gradsers feber och grotthostningarna hade satt igång, DÅ JÄVLAR!

Nu lugnade det ner sig imellanåt, men likt förbannat kunde jag jag inte lägga mig ner. När Broder tuck kom med Treo på torsdagen ville jag prova att sova. Det hela slutade med två svimningar och en sönderslagen kropp. När jag inte fick luft på 5 minuter den andra "blackouten", insåg jag att döden var nära.

Ringde då en taxi och åkte upp på Akuten.