Jag och Piraten.
"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972". Så står det på Fritiof Nilsson Piratens gravsten, man kan undra om det kommer även att gälla mig. Till råga på allt, när man äntligen får ut tummen ur det berömda hålet, så slutförs det sällan. Halvfärdigt överallt. Ytterpanelen, hallgolvet, köksväggen, musikrummet o.s.v. Arbetsledare sökes.

Fullt ös på jobbet där stressen når toppnivåer, och tyvärr är man ensam där om att kunna hantera detta. Hjälpte i eftermiddag fd. svärfar med sin automatiska gräsklippare. Det är rätt kul att se den lilla jäveln pinna runt buskar och träd. Snacka om att den syns levande.

Har sedan möblerat om, så er förtrogne sitter nu i TV-rummet och knappar. I salen har jag vänt "baren" mot väggen och det blev så mycket bättre.

Tyvärr så har jag (på tal om Piraten) ingen cirkushäst att svinga mig upp på och försvinna i solnedgången, så det får bli att sätta sig på barstolen i tattarbelysning. Skål...