2-1.
Då jag inte kunde få in timråmatchen så blev det till att sitta framför datorn och kolla resultaten i tre timmar. Och det är konstigt att man nästan kan bli religös när man är som mest nervös. "Om vi bara håller det här så lovar jag o.s.v." Patetiskt, men det blir väl så när man har lite att vara glad för...

Tänkte ikväll sedan se en dokumentär om katolska präster i USA som förgripit sig på pojkar, men jag insåg att jag bara skulle bli ännu mer förbannad än vad jag redan är när det gäller den saken. Ingen ide att sparka upp öppna dörrar.

Hade det trevligt i helgen med bland annat bubbling med i första hand Olle, Frk. M och Elvis. Sedan har jag nu klippt både Olle och Elvis med klippmaskinen och det blev helt OK i bägge fallen. Man kanske är lite gay ändå med tanke på frisöryrkets rykte...

Att förkylningen inte vill ge med sig är väl ingen chock men likväl irriterande. Den gör i alla fall drömmarna värre än vanligt (tänker inte härma MLK och dra vad jag drömnde i natt), men låt oss säga att det inte BARA handlade om att misslyckas med att rädda barn i nöd.

På tal om småttingar så får man hoppas att Frk, L snart får leverera så att Lobben får lite att göra...