Den gud älskar...
Det är själva fan att en del glider på en räkmacka genom hela livet medans andra utan skäl straffas om och om igen. Att bra människor t.ex. drabbas av en svår sjukdom är jävligt typiskt. Svinen å andra sidan klarar sig ofta utan problem. Sedan undrar en del varför man inte tror på högre makter...

Det jobbiga är att jag inte har de rätta verktygen för att hjälpa/stödja, man är fyrkantig och klumpig som få. Floskler som "det ordnar sig alltid" eller "snart vänder det" är pinsamma, men vad ska man säga utan att det blir påklistrat.

Man får hoppas att det alla fall går fram att jag har empati och medkännande och skulle kunna göra vad som helst om det bara skulle hjälpa.

Jag önskar att fler hade min förmåga att gräva ner alla satans problem längst bak i hjärnans mörkaste håla och sedan bara förtränga, förtränga och förtränga. Det kanske inte löser saker på lång sikt, men, men.

Jag tänker på dig.

Hava una goda helga!