I drömmarnas band.
Jag har ofta haft sanndrömmar, mest banala, men ibland riktigt otäcka såsom Estoniakatastrofen. Nu har jag i en veckas tid drömt om masshysteri, ras och bränder, men inget liknande har hänt. Kanske är det bara hjärnan som vill jävlas lite mer än vanligt nattetid. Lite besviken blir man allt...

Helgen var trevlig, speciellt då lördagen när Fr C och Danny boy, dels åt med mig och Fru A på stan, sedan fortsatte kvällen hemma hos bröllopsdagsfirarna.

Har haft full energi fram till idag onsdag då koman slog till med full kraft. Det är troligen p.g.a. att det är så innehelvete mycket att göra med kåken.

Är gräsänkling till helgen då Fru A och Cat åker på MC-träff. Jag vägrar följa med då det känns så uberlöjligt när man inte kör hoj. Det är ungefär som att gå fullt påklädd på en nudiststrand, gå på ett miljöpartimöte om man är vettig eller om man som karl skulle gå på balett utan att vara bög.

Så vad helgen kommer att ge ligger helt i andras händer. Det blir så när man blivit beroende av sin "fotboja". På tal om henne: Puss, och hoppas det ordnar sig på jobbet och att dina TVÅ veckors BETALDA semester blir bra.