Ryggvärk och en pedofil mindre.

Efter en vecka med ryggvärk vaknade jag i dag kl. 11 nästan "normal". Vid datorn uppdagar jag att M Jackson har dött. Jag förstod direkt att nu skulle folk stå i kö för att prisa denna som barn underbara sångare, men som vuxen en otroligt överskattad låtskrivare och artist. Ta bara "Billie Jean", vad är det som gör denna enformiga och upprepande låt så fantastisk? Beat it, va fan! Musikaliskt är det banala i första rummet och nej, enkelt är inte alltid bra. Sedan dessa otroligt irriterande stönljud som bara är löjeväckande. Att A Lokko anser att Jackson är århundradets artist bevisar bara att jag har rätt. För övrigt så skulle jag vilja se någon annan som skulle ha klarat sig så lindrigt undan med att "sova med barn". Rasismen kan vara omvänd ibland, fråga OJ.

Skall jobba i morgon lördag för sista gången i sommar. Sedan så vet jag inte vad som väntar, lite trist för jag känner mig vital när man nu kan röra sig något sånär obehindrat. Nackvärkshelvetet i all ära, men jag skänker mina tankar till de som lider av kronisk ryggvärk, satan vad hämmande. Fick på tal om det, äntligen en kallelse till magnetröntgen. Inte för att jag längtar efter att ligga instängd i ett trångt hål i nästan en timme, men ändå...

Skall nu gå ut och sitta i solen en stund, arbetarsolbrännan på underarmar och ansikte sticker lite väl ut mot det övriga neonvita. Men först ska jag åka och köpa min variant av smalmat: Kebabrulle. Kom si, kom sa!