Jaha, då har man fått ett vikinganamn: Ulf Blåöra. Ett tips: Tro inte att man kan luta sig mot en vägg när det inte finns någon där. Rätt in i garderoben, men örat fastnade i dörrposten. Kul för andra, ont för mig.

I vilket fall som helst var det kul i den selade ramen. Countach var i bästa sinne och badningen blev en klassiker.

"Röda Faran" gick som ett spårljus men tydligen har jag fuskat med en av bromsledningarna då ett visst läckage bromsade upp hemfärden (fniss).

Väl hemma var allt som vanligt utom en sak; Fru A van pilkastningen. Ibland är det svårt att vara ödmjuk...men man kan ju alltid kasta in en pinne i brasan.

Den som förstod det sista är utan tvekan en bonnläpp.