Efter en elefantdos av några preparat gick jag ut i natt och bytte lite däck på "Röda faran". Det som för mig som gammal däckarbetare förr tog tjugo minuter, tog nu knappt två timmar... Skitsamma, "lite säkerhet för Fru A, gör en bättre huvudkudde"! Trodde jag ja...

Efter några timmars värkande sängvånda stapplade jag upp. I ilskan skrev jag nedanstående insändare till "Skittidningen":

Efter två månader med "satsningar" på två olika cancerformer framstår allt mer Cancerfondens “prostatadrive” som misslyckad. För hur mycket mer utrymme i media har inte "Rosa bandet " fått jämfört med det "Blå bandet".

Man kan verkligen undra hur mycket de olika insamlingarna har givit...

Visst har jag en viss förståelse för att de politiskt korrekta medierna skiter i att över 10 000 män drabbas årligen, varav närmare 3 000 dör. Det är tydligen inte heller så viktigt att prata om att de överlevande oftast tappar sexlivet och får inkontinensproblem.

Men vänta nu, säger någon. "Det var ju något i Aftonbladet om prostatacancer".

Visst har det funnits några ljusglimtar i mörkret, men jämfört med bröstcancer så är medieintresset löjligt lite för Sveriges vanligaste cancerform.

Så med tanke på det ovanstående, och på hur Cancerfonden genom tiderna har behandlat prostatacancern, borde det nästa år storsatsas.

Få vi se en TV-gala med massor av kändisar som drar in massor av pengar?

Knappast...