Det får ju inte vara enkelt.
Tre läkare stod och glodde i öronen på mig och kunde förstås inte se vad det var för fel utom att det var svullet och rött som ett babianarsel. Amoxillin och örondroppar och ett återbesök efter helgen blev slutsatsen av hjärntrusten. Gånghastigheten var inte er kärnfulles vanliga så efter en eon var jag hemma. Där hade Son of Tuck plockat in varorna jag handlat i kylen, vilken kille!

Europas snabbaste är vit. Och inte ser han ut som en anabolaidiot heller, kul! Att Klyftan skulle misslyckas är ingen chock. Hon har inte kroppen för att hoppa sju meter längre. Snarare har hon en kropp för att kasta en minibuss denna sträcka...

Det börjar bli löjligt hur mycket man längtar efter pengar. Den som säger att pengar är inte är allt har ändå rätt, för det är inte riktigt, riktigt allt...

Tänkte spela in en låt men det gick inte så bra när öronen inte är på topp. Jag har alltid haft en mycket bra hörsel och jag märker nu när man är nästintill döv hur viktigt "skärpan" är. Man får nästan lite ångest då man inbillar sig saker när man inte hör som man är van.

Ångest får man även över att tiden rinner mellan fingrarna utan att dessa får något gjort.

Shit n' piss!
YATZZY!