Man ligger knappast på bloggtoppen numera, men med tanke på hur livet är just nu är det inte så konstigt. Moder är fortfarande behov av daglig tillsyn och jag är ganska säker på att mina onda aningar om hjärnblödning nu är besannade.
I dag var det förutom den eviga jakten på någon mat som smakar, även bankbesök på dagordningen. Bankkort ordnades, men sedan är ett internetkonto ett måste för hennes räkningar. I morgon gäller nu att få en läkartid. Fan tro't innan jul...

Timrå fortsätter att förlora, och varför inte? Om man har ett ljus i mörkret så ser man ju bara all skit.

Då var det dags med ett inlägg igen. Har haft lite svårt med motivationen efter "Ryggis". Tvärt imot vad jag trodde så var det knappast frisk de ville förklara mig som, snarare sjukare än vad jag är. Jävligt moraliskt upplyftande...

Sedan har Mor varit dålig ett tag och det hela slutade med ambulans till sjukhus. Väl där så kom det in en överklassräbba till läkare som behandlade Mor som om hon var ett barn. När hon menade att det hela berodde på biverkningar av en influensespruta kunde jag inte hålla käften. För vilken idiot som helst vet att sådana biverkningar drabbar inom 48 timmar, inte senare.
När jag frågade om sänkan så såg jag på läkarfejset att hon inte kollat. Och visst var det en infektion...

Nu är hon hemma, men trots medicin och att jag har lagat mat som hon äter, blir hon inte bättre. Jag ger det hela en vecka, sedan måste åtgärder tas.

Det enda upplyftande som hänt är att mördaren Pinochet har dött. Och visst så sjunger en del i hyllningskören. Att Thatcherfittan gråter är väl inget att förvåna sig över, men att han hade så många anhängare i Sverige är ändå tragiskt. Men det är väl bara att konstatera att högerpacket blir bara fler och mer indoktrinerade för var år som går...