Det var som i en film. "Alien" närmare bestämt. Tarmarna gjorde f-n uppror, och det varade nästan ett dygn. När jag vaknade utan hål i magtrakten var lättnaden stor, för ingen liten utomjording hade hoppat ut.

Skall ut på"Rivieran" på majbrasa idag. Har lite taskiga vibbar, men förhoppningsvis blir det trevligt.

Sedan måste man ju säga: SKÅL, KUNGEN!

Fru A zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzover trots att kaffet stått på länge.

Skulle meka Ford idag, men inte då. Varför detta regn?

Det skvalar i stuprännan på andra sidan väggen, nästan lite tröstande i allt elände.

Insänt:

Trots att jag ser ut som rysk lönnmördare så har jag aldrig haft problem med de av motsatt kön. Så var inte orolig för min skull, jag har fått rikligt min "släng av sleven".

Det är just p.g.a. denna erfarenhet kan jag säga, utan att darra på manschetten, kvinnor har större makt än vad de inbillar sig.

Därför blir jag lite trött på snacket om den "stackars kvinnan" i alla sammanhang. För av alla människor jag känner så är det snarare karlar som det är mest "synd om".

Ensamma, uppgivna med dåligt självförtroende. Och tro mig, det handlar inte om försupna idioter, de har helt enkelt inte den "rätta charmen".

För i dagens elitsamhälle så duger inte den ordinäre svenske mannen. Kvinnor håller hellre på sig än tar en "vanlig" karl.

Ett bevis på detta är att jag känner flera "Mr Right" i den här stan, och de har gått runt som samvetslösa häradsbetäckare med hundratals kvinnor på sitt samvete. Samtidigt finns det som sagt de som aldrig "kommer till".

Nej kvinnor, öppna ögonen och se lite djupare än bara på en snygg fasad.

Och snälla, sluta att gnälla när det är upp till er själva att ordna saker.

Insänt:

Det kan finnas flera åsikter om vad meningen med livet är, men en sak kommer man inte i från:
Fortplantningen.

Då kan man fråga sig; vilka styr i den "sexuella världen"?
Jo, kvinnor. Måhända lätt att glömma i dagens samhälle, men det är ändå ett faktum, alla fall i västvärlden.

I tusentals år har män försökt med alla medel övertyga kvinnan om sina förtjänster för att få "komma till". Det kan i bland bli så patetiskt att man undrar om en del män någonsin haft någon självaktning. Gå på krogen så får ni se...

Det är inte bara i början av ett förhållande som kvinnan bestämmer, även i slutet har de sista ordet. Skillsmässostatistiken talar sitt tydliga språk där kvinnor står för över 80% av de begärande.

Att sedan kvinnor har nästintill all makt över sina barn och all makt över sitt barnafödande, fullbordar bara saken:
När det gäller det viktigaste sakerna i livet, parbildning, sex, barn och parbrytning är kvinnan envåldshärskare.

Om MAN har tur, en human sådan...

Jag blev tvungen att svara mig själv. Insänt:

Det har funnits många manhaftiga kvinnor inom fotbollen, och de finns även nu. Flera av dessa är lesbiska.

Att detta vill tystas ner är ganska lätt att förklara.

Homosexuella tjejer i samhället får inte vara manhaftiga, kortsnaggade och snusande, bara för att de politiskt korrekta i Sverige har manat mantrat att "det syns inte på utsidan att du är homosexuell", tills det blivit en sanning (Detta gäller dock inte bögar inom nöjesindustrin).

Visst fajtas de homosexuella toppkvinnorna, men då är det mest makt och manshat som är på tapeten.

Nej, ut på stan alla "riktiga lebbor! Visa era tatueringar, piercningar och armeboots. Lägg in en prilla, ta en öl och våga vara en stereotyp.

Insänt:

Det har talats länge nu om att det är svårt att vara bög och spela fotboll. Mycket skall bero på den hårda attityden i omklädningsrummen.

Det som förvånar mig är, varför det riktas så lite fokus på det faktum att inom damfotbollen är situationen tvärtom.

Att det förekommer flator inom t.e.x. fotbollen vet alla, men det tycks ingen vilja tala om. Varför?

Det tycks vara så att om går du ut "ur garderoben" som man, då skall det jublas, men lesbiska skall i vissa fall, stanna kvar, inlåsta.

Är det av rädsla för att folks förutfattade meningar faktiskt i bland stämmer? Eller är det så att bland de homosexuella så har män en särställning?

Tidningen tog inte in den föregående insändaren, vilken chock. En gång Borgarbracka är alltid Borgarbracka.

Chockade kroppen med att fixa gamgolfen. Inte nog med det, sedan ordnades dörren efter Fru A:s inbrottsförsök. Man lär väl dö inatt. Skitsamma skönt att få något gjort.

Våren gör gott, inget snack om saken.

Insänt:

Efter att “Hagamannen” nu erkänt så kommer efterspelet. Då de flesta “experter” hade helt fel i sina gärningsmannaprofiler, så borde väl detta vara en varningsflagg så att man lär sig av misstagen.

Nejdå, det är som vanligt den svenske mannen som ännu en gång får huka sig.

För nu kommer dessa påståenden igen, att alla män är presumtiva våldtäktsmän, bara för att det visade sig att “Hagamannen“ inte var av den enslige monstertypen. Det hopas med både proffs och amatörer, i alla möjliga sammanhang, som minsann “vet hur det ligger till” och därmed får slänga ur sig vilka kränkande och illa underbyggda “sanningar” som helst. Skrämmande.

Så i stället för att kartlägga våldtäktsmän och pedofilers gemensamma bakgrunder och därmed förhindra att unga pojkar blir sexförbrytare, så skall alla män anklagas. I stället för att forska i vad som får ett normalt barn till att bli avvikande, så skall straffen höjas och beviskraven sänkas vid sexbrott. Än mer skrämmande.

Då politikerna redan går i manshatarna och PK-elitens ledband så borde väl en sak bestämmas:
När blir den oskyldige pojken odjuret Man? När skall han ta på sig det kollektiva skyldighetsoket? Vid 18 års ålder kanske?

Kort sagt: När skall våra söner stämplas som monster?

Och viktigaste av allt: Vem tar ansvaret när situationen till följd av ovanstående idioti, blir ännu värre?

Då övergrepp ofta "ärvs" så kan jag lova en sak: Får inte utsatta barn tidig hjälp, så blir det värre, garranterat mycket värre.

Insänt:

Jag blev allvarligt biten som 10-åring av en hund, och har vid flera tillfällen efter det sett flera av just den hundrasen betett sig aggressivt.

Senare i livet blev även min hundvalp svårt biten av en hund av samma ras. Av detta blev han aggressiv var gång han såg en hund med likartat utseende. Han blev så svårhanterlig att jag blev tvungen att avliva honom efter han skadat andra hundar.

Vad var det då för hundras som förstörde min hund och ärrade mig för livet?

Jo, Sveriges populäraste hund; Schäfer. Dags för schäferförbud?

Och vad var min hund för ras som med lätthet spöade hundar i +30-kilosklassen.

Jo, "skodahunden" Labrador. Dags för Labradorförbud?

Med tanke på detta så är det pinsamt att läsa hur hundokunniga människor skriker på förbud mot vissa raser. För vem som helst kan på kort tid avla fram aggressiva och olämpliga hundar från nästan vilken hundras som finns.

Alltså inte bara raser som Dobermann, Rottweiler eller Bullterrier.

Det är därför hundägarna och inte hundrasen som måste åläggas ansvaret för bra hundhållning. Och där måste lagarna skärpas.

Då det oftast är samma typer som missbrukar vapen som hundar så ser jag till sist en liknelse.
Om vissa hundraser ska ta allt ansvar så kan vi lika gärna börja att hålla skjutvapnen ansvariga när någon person gör något missdåd med dem.

Samma dumma logik.

Tio dar sedan det senaste inlägget, slående högt tempo. Men har man bara upprepningar och tråkigheter att komma med är det bättre att hålla igen.

Påsken är i alla fall en katastrof med allt jävla godis som folk proppar i sig. Måttfullheten lyser med sin frånvaro. Men vem är man att snacka om måtfullhet då man drog i sig x-antal liter sprit i helgen.

Såg om det senaste avsnittet av Family Guy igen, otroligt roligt och träffsäkert. För är man påverkad av någon drog så har man ofta en kraftigt skev självbild. Så sant...

Sedan så borde man sluta läsa kvällstidningarna. Om en stockholmare vrickar foten är det en större nyhet än om hela Sundsvall skulle brinna ner igen. Det var dåligt förr, det blir bara värre.

GIF fixade bara 0-0 mot Åtvidaberg. Det ser bra ut...(ironi)

Klockan är sju och hungern gör sig påmind. Kan man inte sova så får man väl äta i stället. Jag har för övrigt upptäckt en ny "talang". Jag kan snarka trots jag är vaken! Ännu ett bevis på att man är i utförsbacken. Pust och stön.

Insändare i "Mittstadens tidning":

"För länge sedan på en hotellrestaurang i centrala Bangkok, såg jag småpojkar jobba. Då jag vet att Thailand har allmän skolplikt blev jag konfunderad.

Nu visade det sig att de, likaså som så många prostituerade, kom från Laos.

Detta är tyvärr vanligt att människor från de fattigare grannländerna tar sig till Thailand för att där bli utnyttjade. De blir icke existerande, "osynliga".

Tänk på det när ni nästa gång läser officiell statistik om detta semesterparadis, för smågrabbarna i köket hade haft det bättre skolbänken".

Fredagmorgon och snart begravning. Tänk att få sova lite först, men det är väl för mycket att hoppas på. avslutar med en tvetydig, kanske pilsk Karin Boye:

"Liv är det som väntar,
det man ej kan veta…
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!"

Jag borde inte reta upp mig på sådana typer som Claes Borgström, men jag kan inte låta bli. Man kan undra hur lyckad han var som advokat...

Pengar, pengar, pengar. De betyder vädigt mycket när man får för lite av dem.

Och så har man börjat med Treo C igen. Morfinkapslarna havererade som väntat magen. Vänsteraxeln har helt klart tagit ledningen i smärtligan. Men högern lär väl snart kontraslå, hurra, hurra...

Simpsons skall göra långfilm. Man får hoppas att de vässar manustalangerna, för det är inte så bra ställt med historierna nu mera.Tack och lov för "My name is Earl" och "Möbelhandlarens dotter". När det gäller den sistnämda serien så påminner den mig mycket om min barndom, speciellt när vi var hos min Mormor och Morfar.

Tyvärr stod knappast glädjen hög i tak hemma hos dem, födda på 1800-talet med allt vad det innebar, men det var fan så mycket bättre än hemma hos Farsan. För det var just Farsans "trevliga humör"som gjorde att Mor, Bror och jag åkte upp till "sunnan". Det, och det faktum att alla sov i samma rum, kammaren. Det gjorde vi ända tills jag var runt tio år, för då flyttade äntligen Farfars bror "Gucke"som hade huserat på övervåningen.

Var vi inte i "Sunnan" så brukade jag oftast sova över hos Faster Ova i rödtorpet nere vid sjön. Denna lilla krutkärring som var lika bred som hög/låg (knappt en & femtio), hade en barm som två mjölsäckar och händer som två gripklor. Hon har garranterat format mig mer än någon annan människa. All tjurighet och "vet bäst själv" smittade tydligen av sig.

En sak är då säker, det är inte alltid på fyllan det otrevliga händer med alkoholister. Det är snarare när abstinensen på vardagarna sätter in som skriken och örfilarna kommer fram. Jag undrar hur många middagar som genomlidits under total tystnad. Man höll bostavligt talat käften. Rädd för att smaska, äta för fort eller för sakta och samtal var inte ens att tänka
på. För då kom smällen, rakt över bordet.

Då var fredag-lördag bättre. Någon fredagsmiddag var inte aktuell för Farsan, han skulle ju ner i källaren, till "hobbyrummet". Och där blev han, från fredag eftermiddag till söndag morgon, med pipan, Explorern och Eau de vin. När han för en gång skull kom upp kunde han ibland nästan vara trevlig. Det var under sådana stunder han kunde berätta mustiga historier om kriget eller när han som ung gick runt på fabrikerna och drog sönder gubbarna i fingerkrok.

Söndagarna var mest tragiska. Utslagen i TV-fotöljen, snarkande. Då gällde det att hålla låg profil. Ingen ville ju väcka björnen...

Nej, nu får det var nog för den här gången. Gamla tiders orätter skall bara glömmas. De ljusa minnena skall däremot vårdas ömt.