Inför resan.
När jag nu åker så stänger jag av min mobil. Det enda sättet att nå mig kommer att bli på uffestridsberg@hotmail.com .

Om det finns en möjlighet så kommer jag att föra resedagbok på Saltgruvan, men det är inget jag kan garantera. Vi kommer nämligen att befinna oss på platser där datorer knappast finns överallt.

Jag hoppas ni får det bra och att ni unnar en stackars jävel den här flykten från verkligheten.

Medgifter.
Gjorde Broder Tuck en björntjänst när man i dag ringde runt bland kommunals fackfolk och spelade allan. Bevisligen så spelar de olika fackförbunden i olika ligor.

Pratade med X idag och hon är lika förstummad som jag över vissa tjänstföretag.

Skall nu äta ravioli, mitt i natten, patetisk som man är.

Ring mig.
För att ta det lite enklare efter att inte ha tillgång till mobilen: Kan min arvinge ringa mig snarast?

Och nästa smäll kom...
Broder tuck ringde, hade fått brev från Kronofogden. Tydligen är vi skyldig morsans dödsbo över två tusen, som skall in inom tre veckor. Vad skall man säga.

Hur man än vänder sig...
Att uppdatera bloggen och att skriva insändare känns allt mer meningslöst. Det blir väl så när många dagar är innehållslösa. Att jobba 11 till 6 gör att man inte kommer sig för att göra något varken efter eller före jobbet, men visst händer saker på helgerna (och även på en del vardagar).

I Lördags så var jag på Elvis 40-årsfest och hade en lågbudgettävling i musik för gästerna. Gick väl hyfsat men jag kunde ha förberett mig lite bättre. Annars var festen trevlig även om det förekom störande element.

Har träffat Ronny flera gånger sedan senast för att snacka om resan. Kambodja ligger i sikte, men typiskt nog så börjar de att kriga med thaiarna. Lika typiskt är att kronan störtdyker.
Man går nästan bara och väntar på nästa smäll när man istället borde vara glad att få åka. Men det har varit lite för mycket den senaste tiden, så är det bara.

Tur att South Park är igång igen. De två senaste avsnitten är snudd på genialiska och man kan inte bli annat än imponerad.

Till sist så vill jag säga till de som tror att jag ljuger om mitt f.d. äktenskaps kvalitet: Stick och brinn! Bara två människor vet hur vi hade det, och de som vill tro på efterhandskonstruktioner bryr jag mig inte mycket om.

Att gå vidare.
När blixten slår ner och man inser att man är, enligt vissa, en oatraktiv och en dum jävel, så kommer följdproblemet automatiskt. För när jag fortfrande älskar den alltförsnabbe, den alltförtänkande, och så klart, den alltförstore, så vet jag fan inte hur man skall bete sig...Den släkt man tillhörde - tillhör inte längre mig? Människor som jag älskar, p.g.a. ens persons åsikt - är bara borta.

Det är tur att man har en dotter...