Jag vill påstå:Psykiskt ostabila personer är ofta skapande och upplysta människor med större talang än de flesta. De har stor empatisk förmåga och lever ofta för andra.
Och där ligger ofta problemet. P.g.a. sina egna och omgivningens krav, pressar de sig till det yttersta, samtidigt som de blundar för sina egna behov. Till sist blir det för sent att stoppa. Ridå.
Se på alla stora människor som hamnat i droger eller tagit sitt liv, bara för att livet blev för svårt och ingen ville eller kunde hjälpa.
Författare, musiker och konstnärer är ändå bara den del av de som gjort så mycket för andra, trots sina egna problem. För ute i samhället finns det massor av hjältar som kanske bara behöver någon att prata med.
Men nejdå, inte i iskalla Sverige...
Men ovanstående problem kommer däremot vissa andra aldrig att få uppleva. För när egot styr allt och de vassa armbågarna tillsammans med bruntungan är de enda talangerna, blir såklart medkänslan lika med noll.
Att de sedan inte producerar annat än människoförakt, är ändå till sist, lika stort psykologiskt samhällsproblem som något annat.
Men det kommer de själva såklart aldrig att förstå...
