Dödgrävaren.
Efter mycket velande blev grabbarnas gravplats i skogsgläntan mellan mig och grannen. Stenigt som satan, men det blev så bra som en sådan här sak kan bli. Fy fan. Trots att jag vet att det här var det enda rätta så känns det urjävligt och varenda sak i huset har ju sin historia med de två. Man påminns hela, hela tiden. Därför åkte jag till Rivieran igår och såg trav med Elvis.

Olle kom på besök ikväll och operationen hade gått bra, JÄVLIGT skönt! Man fick lite distans på kattor och nära vänner, mycket nyttigt.

Skall för första gången gå på Open Trot på lördag. Skall bli kul då t.o.m. jag känner till ett flertal hästar. Det är synd om Comander Crowe då jag med min jävla tur tror att han vinner...

Avslutningsvis så är det nu kört med den goda viljan från min sida när det gäller dödsboet. Det blir så när en rabiat gubbjävel ringer och tokskäller om banala ting. Att egoistiskt bracktänkande och efterhandskontruktioner ligger i botten gör inte saken bättre. En jävla tur att det inte var öga mot öga för då hade det hänt saker.

Färvell.