Grabbarna grus är borta.
Jag blev erbjuden av Frk. M att hon skulle hjälpa till men jag visste att det här måste jag göra själv. Och in i döden var de sig lika. Den ene kämpade som en furie till slutet medans den andre coolt somnade in. Fy för fan att få behöva uppleva detta, men det var nödvändigt.
De kommer att bli saknade. När återkommer när jag orkar.
5 kommentarer:
huua det är jobbigt fyyy
Det knyter sig i en när man ser dem somna in... :(
Kram
Ousch...det blev många tårar igår :(
tänker mest på skrot
kan du inte bara säga att du har ljugit nu?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida